Platina

 

Vad tror vi, kommer jag kunna komponera ihop en Marie Antoinette-inspirerad outfit av detta? Det blir väl snarare något i Barbieväg, men jag kommer nog in på kvällens Marie Antoinette-tillställning ändå. Tror jag. Jag var som vanligt ute i sista minuten, började inte leta grejer förrän igår och då var detta vad jag fick fram. Hade gärna haft en ögonmask också men det får väl vara för den här gången.

 

Jag tror dock inte jag är helt fel ute. När jag läser om henne (damn vad det låter som att jag gått in stenhårt för det här, som har pluggat på och allt. Wikipedia äger! Filmen också, har ni sett den?) uppfattar jag det som att hon var riktigt girlylicious som gillade att spendera pengar (om det nu stämmer). Och det här är ju riktigt girlylicious, eller hur? En modern tolkning av 1700-talets girlyliciousitet, helt enkelt!

 

Jag tror det kommer bli superskojigt!

 

 

Äter den sista rårakan inte för att jag är hungrig, utan för att det är gott. Och vad säger hälsocoachen i mig om det? Ingenting alls! Enligt beteendevetenskapen kan det finnas flera olika orsaker till att en människa äter för mycket och av fel anledning. Men ingenstans står det något om att råraka är så pass gott att man helt enkelt måste äta för mycket. Beteendevetare vet ingenting om råraka helt enkelt.

I alla fall om det är mammas råraka, som är lite av en korsning mellan raggmunk och råraka. Raggmunk är ungefär som en vanlig pankakssmet med riven potatis i, medan råraka är bara råriven potatis som steks i "plättar" och det är stärkelsen i potatisen som binder ihop plättarna.
Min (mammas) råraka består av både råriven potatis och morötter, och finhackad gul lök. För att plättarna ska hålla ihop blandas några ägg i - därav är det lite raggmunkaktigare.

Jag kör aldrig efter nåt recept, men ungefär såhär;

2 morötter
4 mellanstora potatisar
2 ägg
lite salt och peppar

Skala och riv morötterna och potatisarna och blanda i äggen. Det ska inte bli "smetigt", äggen ska bara vara till lite extra hjälp att binda ihop ingredienserna när det steks. Häll i lite salt och peppar efter egen smak och stek sedan ca 2 dl åt gången i ganska tunna plättar. Serveras med lingonsylt!

Tyvärr försvann mina rårakor i en sådan fart förut att jag inte hann ta någon bild, så ni får använda fantasin.

Om jag har tid i helgen ska jag ge mig ut på glasjakt. Jag slog just sönder ännu ett av de få glasen jag har kvar. Ett sånt där gammalt, tunt glas - som i motsats till glas från IKEA (som går sönder i ett par, tre stora skärvor) går sönder i hundratals små, små, små bitar som glatt sprider sig i hela rummet och förnöjt gömmer sig under mattkanten och i alla springor och vråer, för att sedan krypa fram och sätta sig i mina tår nån dag när jag har extra bråttom.

Jag har ålat runt på golvet med min lilla bordsdammsugare i en kvart och  letat skärvor, och i detta nu ser jag att det glimmar lite suspekt borta vid spisen.

Det är konstigt, för jag är en riktig porslinssamlare, men glas lyckas jag aldrig få med mig hem. Däremot är mina hyllor fulla av härliga koppar, muggar, assietter, tallrikar, skålar, uppläggningsfat osv. Som dessa till exempel.

...har det inte gått lite för långt nu? I Skåne är det tydligen vår nu, de har ingen snö. Bortskämda jävlar.

Åh. Jag vet. Det är vackert med vinter och vi ska vara glada över alla våra härliga årstider, och allt det där. Jag är glad, men är det verkligen nödvändigt att vintern ska vara såhär lång? Jag vill ha vår, med allt vad det innebär. Höga klackar utan att riskera en bruten svanskota, bara ben istället för lager på lager, min ursnygga skinnjacka istället för en pluffsig täckjacka, nätta färgglada sjalar istället för bökiga halsdukar. Frukost på balkongen. Värme.

Idag är det i alla fall sol och det firades helt enkelt med en promenad, -19 grader till trots.

 

Är det förresten nån mer än jag som lider av lyxproblemet att när du är ute och går i kyla bildas andedräkten till frost i håret, som i sin tur blir superkallt mot kinden så att du hela tiden febrilt försöker dra fram mer hår som blir ännu frostigare, och när du kommer hem är hela håret en gnistrande kristal? Jag har det så. Försökte ta bild på det, men det syntes inte på bilden. Jag hade tydligen redan frostfärgat hår.

Vissa ägodelar är kärare än andra. Det känns lite skamligt att erkänna att en av mina favoritägodelar är en tavla föreställande mig själv. Nu är det inte så att jag gillar den på grund av motivet (enligt mig hade det kunnat vara ett mycket trevligare motiv), utan för att min mamma själv fick idén och själv har målat den. Hon placerade en skarp lampa i mitten av rummet och målade av min siluett (gillar att hon fick med hela hårgrejen). Och ingen ingen annan har en likadan tavla. Jag känner att det här är en sån grej som jag kommer spara hela livet. Hurvida andra tycker om den eller inte rör mig inte ett dugg. Den betyder så mycket för just mig.

Idag är Lotten här och vi gör balansbudget och likviditetsbudget och sånna grejer. Och fixar naglarna.

Ja jag vet att det precis varit julafton. Och att det är ett halvår kvar till jag fyller. Men det är ju nu jag vet vad jag verkligen önskar mig!

Boken Svenska serviser 1950-1975, kan det bli mer perfekt än så? Jag har letat efter en sån bok superlänge.

 

Det får bli en för tidig födelsedagspresent från mig själv till mig själv, helt enkelt. Det är väl helt okej?

 

Det började med att jag frågade min vän Andreas om han var hungrig, och slutade med att han stod i mitt kök och rörde ihop värsta grymma asiatiska måltiden av de få ingredienser han hittade i mitt kök. Medan jag satt vid datorn. Jag som hade tänkt steka upp lite av Icas pytt i panna.

Utöver lyxmåltiden har vi även hunnit med att kolla upp utbildningar i Frankrike, masserat fötter och lärt oss dansa vals med hjälp av Youtubeklipp. Men hur gick det med städningen och pluggningen jag hade tänkt hinna med?

Jag är en fruktansvärt sucker för sånna där stora kryddburkar, sånna där som det står "Risgryn", "Frukt" eller "Mjöl" på ni vet. Sånna där som alla pensionärer har i köket. Jag och alla pensionärer. Jag är så förtjust i dem att jag funderar på att börja samla.

Mamma hade köpt så fruktansvärt fina porslinsburkar på loppis. I hemlighet grämde jag mig lite över att jag inte hittade dem före henne.
- Men du har ju redan sånna här? sa jag.
- Ja, sa hon.

Sen åt vi lunch hemma hos mig och sen åkte hon hem. En stund senare ringde jag för att berätta att hon glömt burkarna hemma hos mig.
- De var ju till dig, sa hon.

Åh!

De passar perfekt på min nya öppna kökshylla, där jag ställer allt sånt där som är för fint för att stå innanför nån kökslucka.

Trots att jag gång på gång försökt intala mig själv att det kommer komma mer snö, och det kommer bli kallare igen, så blev jag djupt besviken när jag gick upp imorrse (i förmiddags, snarare) och upptäckte all ny snö. Åh. Jag tröstade mig med en vårig och uppiggande blomma. Alla blir väl glada av gula blommor?

Tanken är att min fönsterbräda med tiden ska fyllas med spännande kokböcker. Just nu består min samling endast av Bonniers kokbok (och egentligen behövs väl inte så mycket mer?), Hemkunskap åk 6-9 och min egna anteckningsbok som ska fyllas med spännande recept som jag kommer över, men som för tillfället bara innehåller mammas råraka och min saffranspasta. Jag gör en kick-ass safranspasta. Och hemkunskapsboken då? Man vet aldrig när man kan tänkas behöva veta hur man ska förvara färskvaror, planera upp matpengarna eller ta bort fläckar.

...att skrattandes komma hem klockan 4 på natten och känna sig som världens gladaste. Att laga bacongryta mitt i natten inte för att man är hungrig egentligen utan för att man bara vill ha en anleding att sitta uppe och prata om både bekymmer och lycka. För det är alldeles för sällan man träffas. Men just där och då tänker man inte på det. Man har det så himla bra.

Jag tänker inte sluta blogga, såklart. Just nu är det så himla mycket annat som pågår, men inget annat som är så pass trevligt att jag måste berätta om det här. Det är jobb och det är skola och det är gymträning. Här och var klämmer jag in en kompisdejt också. Och däremellan ligger jag bara i soffan och hoppas på bättre tider. Funderar, funderar och framtidsplanerar. Just nu är jag bara så himla trött, hela tiden. Har haft lite rehab i Lund. Det behövdes.

Idag är det plugg i Örebro som gäller och när jag tittar fram bakom rullgardinen ser jag att solen lyser väldigt uppmuntrande. Trevligt. Jag längtar så fruktansvärt mycket till våren och sommaren. Ett litet tips till alla andra som gör det är att gå in på eleven.se och klicka hem ett torrschampo i sprayform från Batiste. De doftar nämligen ljuvligt och ger håret en sån där härlig volym. Jag blev superglad när jag hittade en med cocosdoft så den får trösta mig gråa februaridagar.