Platina - Lite för självgod?

Vissa ägodelar är kärare än andra. Det känns lite skamligt att erkänna att en av mina favoritägodelar är en tavla föreställande mig själv. Nu är det inte så att jag gillar den på grund av motivet (enligt mig hade det kunnat vara ett mycket trevligare motiv), utan för att min mamma själv fick idén och själv har målat den. Hon placerade en skarp lampa i mitten av rummet och målade av min siluett (gillar att hon fick med hela hårgrejen). Och ingen ingen annan har en likadan tavla. Jag känner att det här är en sån grej som jag kommer spara hela livet. Hurvida andra tycker om den eller inte rör mig inte ett dugg. Den betyder så mycket för just mig.

Blomtavlorna bredvid är köpta på loppis för en femma styck, och dem tycker jag också väldigt mycket om såklart.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Har jag inte världens fulaste tapeter? Finns det ens en lite möjlighet att man ska kunna få det hemtrevligt när man har så fula tapeter? Och den fula dammiga Tv:n då? När jag får råd och möjlighet ska jag köpa ett snyggt stängbart skåp att stänga in Tv:n i, så jag slipper se den när jag inte vill se den. Om ni förstår vad jag menar. Enligt mig är Tv:n den fulaste och mest svårplacerade delen av vardagsrummet.