Martina som valuta

Jag är svullen på ländryggen. Som en liten boll, eller en puckel. Om jag åker till Egypten kan jag använda mig själv som valuta. Det är resultatet av att ha packat och flyttat hela dagen, min nylagade rygg gillade inte riktigt det.

Nu är det kaos i min lägenhet. Jag menar inte att det inte brukar vara det, men nu är det faktiskt värre än vanligt. Och det jag sparat till sist är sånt där som jag inte kan bestämma mig för om det är skräp eller inte.

Jag vet heller inte hur jag ska göra för att få med mig alla grejer. Imorrse packade jag muntert ner alla skor jag ville ha med, tills jag insåg att en stor rullväska med skor kanske var lite för mycket. Jag måste ju ha plats för handväskor också. Åh.

Kanske, kanske går det om jag sitter på dem när jag drar igen dragkedjan? Det är inte bara dåligt att ha gått upp i vikt.



Nu har jag separationsångest. Jag kommer sakna allt. Allt från familj, Koffe, vänner och släkt till loppisar på Uffes. Sommar i Viby. Gå upp äckligt tidigt för att traska iväg till städjobb. Torka bort illaluktande snus och tömma överfulla papperskorgar. En lägenhet full med små, små spindlar och annan mindre trevlig ohyra (har bland annat nån sorts djur som ser ut som små festingar fast med klor. trevlans). Nattmat och nattennis med Koffe. Sova helt avklädd på uteplatsen där ingen ändå ser. Bjuda över mig själv på mat hos mamma och pappa. För att inte tala om all separationsångest för alla skor jag tvingas lämna i Hallsberg (inte många par, men ändå). Det tar liksom inte slut.

Men jag kommer helt klart få det väldigt trevligt i Lund också. Saknar Therse och Daniel och hela staden trots att det inte var alls länge sen jag var där. Frågan är hur det kommer kännas att åka hem igen, efter två hela månader?

Kommentarer
Postat av: Koffe

saknapakna :<

2010-06-22 @ 15:35:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback