Grymt med måndag!
För ett år sedan hade jag gjort nästan vad som helst för att få ha det som jag har det idag. För varje tidig morgon som jag var tvungen att gå upp, för varje hälften stekhet och hälften iskall matlåda som jag var tvungen att äta till lunch, för varje dag jag var tvungen att åka till jobbet när det var mörkt och komma hem från jobbet när det var mörkt och för varje ny knut i ryggen så längtade jag mer och mer efter att få vara hemma på dagarna - ja, till och med att vara arbetslös.
Nu kan jag gå upp när jag vill och jag kan gå och lägga mig när jag vill. Jag kan ta en långpromenad, åka till stallet eller shoppa mitt på dagen. Jag kan laga mat till lunch (inte för att jag gör det, men jag kan göra det). Jag kan lägga upp min "arbetsdag" hur jag vill. Jag har det så bra, och jag trivs!
Men, nu tycker jag att det är jätteroligt att jobba. Kanske mest för att jag får en chans att prata massor. Jag gillar att prata massor. Nu har jag fått jobba en hel del senaste tiden, så förhoppningsvis har jag väl fått prata av mig för ett tag. Annars kommer det sluta med att jag blir galen och pratar med mig själv (det gör jag redan).
Imorgon skola. Skoldagarna är lite av veckornas höjdpunkter. Kanske av samma ovannämna orsak.
Jag pratar också med mig själv, så du är minsann inte galen. Eller så är jag också galen. Hmm.....
jag känner på samma sätt som du, fast helt tvärtom! ;)
jag trivs 100% bättre med mitt liv nu jämfört med för ett år sen. känns jättekul, spännande att börja jobba och praktisera! så är det asskönt att slippa skola och skolarbeten!
