Platina

Martina: Jag får inte ut min cola!
Stina: Den kanske är slut.
Martina: Jaha. Ja.

Idag har vi promenerat i tropisk värme på Oxford street. Det är helt galet varmt här! Är det så hemma i Sverige också? Eller är det ytterligare en sak som ni har att vara avundsjuka på?

Mer givande uppdateringar om vad som händer i London hittar ni här.

Så, jag lovade att uppdatera min blogg minst en gång om dagen under min Londonvistelse. Det har ju gått sådär. Min ursäkt är att här är fullt upp och än så länge har det inte blivit mycket nöjesliv att tala om. Lektionerna  pågår mellan 12.15-15.45 och tiden utöver detta har hittills ägnats åt förvirrat tunnelbaneåkande, vägbeskrivningar, bortgörningar (ni får inte mer detaljer än så) och ett evigt bussåkande. Därefter hem och dö utmattningsdöden. Typ.

Men okej. Resan gick bra. Vår lilla lägenhet är helt okej. Skolan är toppen, läraren ännu bättre och klassen är bäst.

 

Jag går ju som sagt i skola, men här finns så mycket mer att lära sig än bara engelska. Detta är vad jag har lärt mig på några dagar;

-  Blont hår triggar igång ett automatiskt behov av att busvissla hos ölmagade byggarbetare i rostiga skåpbilar (sen om det blonda håret tillhör en blekfet svenska spelar ingen roll, det är ju faktiskt hårfärgen som faktiskt betyder nåt).
- I London innebär ”ett fullt utrustat kök” ett kök med två träslevar och ingen stekpanna eller kökskniv.
- Te i London behöver inte vara gott.
- Svenskar och svenskor är ”löjligt snygga” (min lärares anm.).
- Herrskjortor går utmärkt att använda som handduk.
- Vädret i London behöver VERKLIGEN inte vara dåligt (har endast packat med mig en massa höstkläder, bara för att komma hit och inse att här är bättre väder än det varit i Sverige på hela sommaren. Tack för det, fördomar!).
- Stina är överförtjust i turkosa handdukar.

Det var allt för nu, återkommer imorrn efter shoppingrundan. Over and out!

Igårkväll kom familjen Lotten och Sebastian hem till mig. Jag bjöd på saffranspasta och överbliven smulpaj och tyckte att den där "Halv åtta hos mig"-grejen är en väldigt underskattad grej. Kan inte alla alltid bjuda över folk på middag? Tänk vad många trevliga kvällar man skulle få, och en massa recept på köpet! Att dessutom slippa laga mat de kvällar man är bortbjuden är ju också bra. Så, vilka är på när jag kommer hem från London igen? Tjuvstarta inte utan mig!

Vaniljvisp på klänningen. Och om nån kommeterar "Så typiskt dig!" så kan denna nån sluta läsa min blogg tycker jag, sådetså!

 

Resten av denna dag ska ägnas åt resfeber och packångest. Tips på att få plats med så mkt som möjligt i så liten resväska som möjligt mottages gärna. Eventuellt skippar jag både resfeber och packångest och traskar till min vän Ellinor där det utlovats fika. Det är väl helt okej?

Min syster kom av en händelse över en hel del prylar och plötter från en vän som inte ville ha dem längre. Imorgon ska jag stå på loppis och sälja dessa grejer (och lite av mina egna såklart). I utbyte, kan man kanske säga, fick jag plocka på mig nästan så mycket jag ville ur dessa loppislådor. Ni kan tänka er hur mitt loppishjärta stod i brand!

Det var himla mycket som var himla fint, väldigt mycket Gustavsberg och Rörstrand. Tyvärr var det mesta ganska slitet och kantstött, men i min värld gör det liksom ingenting. Jag gillar när det är lite "färdigslitet".

Så.

Och innan nån klagar så vill jag säga att baka bagels är verkligen inte lätt. I've learned that the hard way.

 

Nu är jag beredd på släktkalas!

Det är bra med föräldrar som samlar på sig en massa grejer som de egentligen inte har nån användning för. Då kan de "förvara" dem hemma hos mig. Mamma shoppade en auktionslåda för några tior innehållande en mintigt grön köksvåg. Hon har redan en sådan köksvåg, så jag tycker att det är helt okej att hon förvarar den nya vågen hemma på min hylla.



Bra grej. Dessutom blir den himla användbar senare idag då jag planerar att ha storbak.

Bilden stal jag från Stina.

Jag tillhör den kategorin människor som inte klarar av att göra mer än en sak per dag (jag uppfann just den kategorin). Alltså som i att jag kan inte BÅDE jobba och träna på samma dag, eller träffa en vän och städa samma dag. Hur kommer det sig? För det är typ så att om jag jobbar 8 timmar så tycker jag att det ska vara helt okej för mig att bara läsa bloggar, kolla skor, fb-uppdatera mig, googla random grejer, pyssla i garderoben, äta mat, dricka te och sånna där grejer resten av dagen, istället för att ta tag i diskberget eller släpa mig till gymmet (alltså inte ens gå till gymmet för att ta en fika!). Jag måste vara världens lataste. Men det är väl okej att jag är det om jag har självdistans nog att erkänna det, eller hur?

Hur som helst, dit jag ville komma är att jag har jobbat hela veckan. Mitt i vardagsrummet står ett BERG av loppis/auktionsfynd (som desstom mystiskt nog växt sig större sen min loppislördag igår) som behöver tvättas, diskas, putsas och placeras på passande plats. Detta har stått där en hel vecka utan att jag har så mycket som torkat av en endaste tavla. Igårkväll började jag i alla fall lite smått med att avverka detta projekt.

Jag kom just hem från Stina. Vi har gjort sushi (bästa grejen) och fotat kläder som ska säljas. Och planerat lite ifnför London såklart.

Så, dagen till ära var jag klädd i lite uppfräschade 2handfynd.

 

Ja, vad ska man kalla det, en kortärmad, oversize blazer? 2hand hur som helst.
Väskan (clutchen) älskar jag. Jag kan väl hålla med mamma om att det är världens mest opraktiska modell men vad sjutton. Vill man vara fin får man lida pin, och det finns ju faktiskt betydligt obekvämare saker att utsätta sig för än en väska utan remmar.

 

Mindre snyggt;

Kumla sparbank. Men det står så liiitet att det gör inget. Och fem pengar kan den väl vara värd. Fast jag vill fortfarande ha en liknande i röd.

Det sista man ska göra när man ska till att flytta utomlands är kanske att köpa grejer till sverigelägenheten. Men i lördags var det precis det jag gjorde. Som jag shoppade! Det var auktion i Viby och när den första timmen passerat var där knappt nåt folk kvar alls, bara en massa bönder som väntade på att räffsor och spadar skulle ropas ut. Detta gjorde att man kunda komma över tre, fyra lådor med grejer för en tia. Helgalet.

Här snackar vi kärlek vid första ögonkastet. Vilka former! Det är antagligen inte alla som kan bli så till sig för former på ett soffbord som jag kan. Men vi har ju alla våra böjelser.

Bordet var det enda som jag spanat in som faktiskt blev dyrt, så jag fick ge upp. Hoppas dess nya ägare behandlar det med lika stor respekt som jag skulle ha gjort.

Jag tyckte lite synd om de före detta ägarna till alla dessa grejer. Det var flera generationers ägodelar som auktionerades ut till inga pengar alls. De som anordnat auktionen stod på och såg sina kanske en gång så älskade prylar och möbler säljas för pengar de knappt kunnat få en mjölkpaket för.

Denna blev inte ens såld;

Jag genomgår en väldigt jobbig period just nu, men eftersom jag brukar undvika att dela med mig av mitt känsloliv här så väljer jag att inte prata om det den här gången heller. Skulla bara säga det.

Jag tänker mig att om någon är intresserad av att veta något så är det bara att fråga, så bloggar jag istället om saker som får mig att må bra! Låter det bra?

Dessa glas med finfina motiv är en sak som gör mig glad. Köpta på Bra och begagnad för inga pengar.

 

Min mamma hade ropat in en sån där rolig diverselåda på en auktion. Den innehöll bland annat mintgröna plastteskedar, en gammaldags tesil, orginella flasköppnare och många oidentifierbara objekt (får lägga upp bilder på de sistnämna nån gång). Denna låda innehöll också denna visp, som jag fick av min snälla mamma.

 

 

Hur bra är det liksom inte att den är;

1. Snygg.
2. Lättare att vispa med än en handvisp.
3. Mer lättilgänglig än min elvisp som ligger nedpackad i kartong högst upp på högsta hyllan.
4. Miljövänlig.
5. Billig.

 

Allt för denna gång!